Gifu - Ijirako
Det här är en cykeltur som jag gjorde i januari från staden Gifu i Japan.
När jag letade efter nya cykelrutter på en satellitkarta så upptäckte jag en väg som jag inte visste fanns. Det var en bergsväg som började dolt bakom en stor byggnad och fortsatte upp till toppen där det såg ut som om det fanns en stig ner på andra sidan. Det verkade intressant så jag bestämde mig för att åka dit.

På förmiddagen snöade det mycket, men på eftermiddagen när jag äntligen fick cykeln från verkstaden hade solen värmt på så att snön hade smält bort helt på vägarna.

Förmiddag


På väg





Jag cyklade på. I början var det precis den väg som jag hade tänkt cykla. Men efter ett tag tyckte jag att jag hade cyklat så långt att jag borde ha passerat den stora byggnaden. Den går inte att missa om man cyklar rätt väg, jag måste alltså ha cyklat fel väg. Det spelade inte så stor roll. Jag såg att den väg som jag cyklade på var skyltad mot Ijirako som är en liten sjö som jag kommer ihåg att jag har cyklat till en gång för jättelänge sedan. Så jag bestämde mig för att fortsätta dit istället.




Ju längre upp bland bergen jag kom desto mer snö var det kvar. Fastän det egentligen inte är speciellt långt så märks det stor skillnad.






Ijirako



De höll på att ploga vägen med traktor. Tidigare hade jag cyklat förbi en riktig vägskrapa också. Mannen i minibussen som verkade jobba med att hålla koll på trafiken öppnade dörren och ropade att jag kunde åka förbi, men jag hade ändå tänkt vända ungefär här, så jag vände.



Eftersom vägen sluttar så var det så lätt-trampat åt andra hållet att den gamla mtb-utväxlingen inte räckte till. Bakhjulet gled omkring lite i sidled på den blöta asfalten. När jag till slut kom ram till ett rödljus och satte ner foten förstod jag varför. Det som jag trodde var vatten var inte längre vatten utan ren blankis. I Sverige brukar jag kunna se skillnad på vatten och is. Men isen här var kanske fuktig, för det var omöjligt att se skillnad. Dubbdäck är dessutom förbjudna, så isen ruggas inte upp. Det var riktigt halt.
Jag upptäckte också att bakbromsen inte fungerade för att reglaget tog i handtaget.
Jag hade sådan full fart framåt att jag missade någon avfart så det inte blev samma väg tillbaka. Jag kände inte igen mig. Vid ett tillfälle kom jag fram till foten av ett berg och måste välja om jag skulle åka vänster eller höger om berget. Jag valde vänster. Det var inte rätt.
Eftersom det hade blivit helt mörkt så stannade jag och stoppade i medtagna nya batterier i framlyset. Då upptäckte jag att anledningen till att det inte lyste inte var att de gamla batterierna var dåliga utan att framlyset var trasigt. Men jag hade åtminstone ett baklyse.
Jag cyklade på en oplogad småväg. Men jag kom fram till en stor väg igen som jag tänkte cykla på för det var jobbigt att cykla i kramsnö. Nu var jag närmare stan, även om jag inte var helt säker på att jag var på väg mot rätt stad, och folk var på väg hem från jobbet, så det var mycket trafik. Jag försökte cykla på den stora vägen som egentligen hade smala körfält och ingen vägren. Eftersom den också var en isbana, så var livsfarligt att cykla där bland bilarna. Så jag valde att fortsätta på den lilla snöiga vägen. Jag frågade en snöskottande dam om vägen. Hon sa att jag skulle fortsätta på den stora vägen och sedan svänga höger genom en tunnel. Om jag hade fortsatt på stora vägen hade jag kommit till en annan stad. Eftersom jag inte ville cykla på stora vägen så kunde jag cykla på en liten väg på andra sidan, men hon trodde egentligen att det var för snöigt där. Sedan väntade jag flera minuter på att en lastbilschaufför försökte svänga i för smal korsning utan att välta ner i risfältet. När jag kom ut på stora vägen igen så var det lite modd i vägkanten, så det gick att cykla där.

Strax innan tunneln så började det finnas trottoar. Jag föredrog att cykla där fastän det var tungtrampat i kramsnön. När jag senare åkte över en väg vid ett övergångställe halkade jag omkull och fortsatte gående till andra sidan. Det var ungefär lika svårt att gå som att cykla.




Till slut såg jag Gifu slott på bergstoppen i fjärran och förstod då att jag kom från ett annat håll än jag hade tänkt, så jag måste åka igenom hela staden till andra sidan, vilket innebar mer iscykling på bilväg.

Jag kom i alla fall fram. Det var en intressant cykeltur som blev längre än jag hade tänkt.